Striden om hyran
Vad var det som hände – och vad gör vi nu?
Redan vid regeringsbildningen 2019 drog Vänsterpartiet upp en tydlig röd linje: Regeringen kommer inte få stöd från V för ett system där bostadshyrorna styrs av kommersiellt marknadstänkande.
Men statsministern vände ryggen mot V och omfamnade i stället Centern och därmed hela marknadsmodellen. Det ledde till utredningen Fri hyressättning vid nyproduktion, som presenterades i juni i år.
Löfven och S kanske hoppades att vänsterpartisterna hade glömt sitt löfte att aldrig acceptera en sådan modell. Men V stod vid sitt ord – och då räckte inte antalet röster i riksdagen för att gå vidare med utredningens förslag.
Centern är kvar som stödparti till S och Mp, trots att drömmen om marknadshyror inte slog in. Vänstern gick stark ur striden, ökade kraftigt i väljarsympatier och fick en rejäl tillströmning av nya medlemmar.
Men tyvärr är slaget inte över. Vi behöver bygga bort den svåra bostadsbristen, men också minska byggmetodernas skadeverkan på klimatet. Och bryta segregationen i boendet, som splittrar oss från varandra och skadar samhället.
”Är du villig att betala 10220 kronor per månad så är hyrestvåan i Gubbängen din. Om du nöjer dig med en etta i Farsta på 35 kvm räcker det med en betalningsvilja på 7303 kronor i månaden.”
De borgerliga partierna pratar ofta om att efterfrågan ska styra samhällets olika satsningar – till exempel bostadsbyggande. Efterfrågan, menar de, kan avläsas i människors betalningsvilja. Är du villig att betala 10220 kronor per månad så är hyrestvåan i Gubbängen din. Om du nöjer dig med en etta i Farsta på 35 kvm räcker det med en betalningsvilja på 7303 kronori månaden. (Men först måste du förstås ha stått i Bostadsförmedlingens kö i upp till 14 år.)*
Ändå vill byggherrar och borgerliga partier gå ännu längre i marknadstänkande.
Vänsterpartiet har en annan idé: Sverige behöver en ny, hållbar och långsiktig bostadspolitik för hela befolkningens behov, där staten och kommunerna har ett betydligt större ansvar än i dag.
Att ha en bostad, ett eget hem, ska vara en rättighet, inte en vara på en marknad. Att ordet ”bostadspolitik” bytts ut mot ordet ”bostadsmarknad” gör det tydligt hur politiken lämnat detta viktiga område till spekulanter, banker och mäklarföretag.
Regeringen varnades
FN:s särskilda bostadsrapportör, Leilani Farha varnade för ett par år sedan Sveriges regering för försäljning av bostadsfastigheter till globala finansbolag, då deras syfte är att placera kapital, inte att förvalta bostäder. Per Bolund (Mp), då bostadsminister, invände och pekade på det etablerade svenska samarbetet mellan hyresmarknadens parter som ett gott skydd. Detta menade Farha var ett naivt synsätt.
I våras och på försommaren sjöd det av demonstrationer, debatt och upplysning om bostadspolitiken runtom i vårt land. Så även vid tunnelbanestationerna längs Linje 17 mot Skarpnäck. När förslaget om fri hyressättning föll i Sveriges riksdag i juni i år tog Leilani Farha upp detta vid ett seminarium, som ett bra exempel på folkligt förankrad bostadskamp.
Text: Maggie Wester
* Exemplen är hämtade från Sth Bostadsförmedlings webbsida i augusti i år. Endast dessa och ytterligare ett par bostäder erbjöds då i vårt närområde.
Ur tidningen Vänstern i Hammarby-Skarpnäck